Lev här och nu ...

Jag har upptäckt litegrann att jag är en sådan människa som lever lite i livet "framför" , jag vill liksom redan ha allt uppdukat så att det är klart & så att man vet vad som kommer att hända. Det kan vara så att jag är tråkig , kanske , eller är jag rädd fören oviss framtid . jag vet inte . Men problemet är att man då aldrig riktigt kan njuta av nutiden , eftersom man hela tiden tänker på framtiden . Förstår ni hur jag menar ?

Det är kanske så att jag vill ha kontroll över mig själv och mitt eget liv och därmed min egen framtid . Det är ganska viktigt för mig att inte tappa kontrollen , det ska jag villigt erkänna , för det kan inte undgå någon . Både på gott & ont .

på senare tiden har jag dock försökt att verkligen bara leva i nuet och inte planera speciellt mycket , jo självklart planerar vi inför bebisens ankomst osv. , men inte i den stressade anda som jag innan flugit fram i , jag känner att jag möjligtvis hittat en balans , i var det gäller framtiden & nutiden . Anledningen till att jag faktiskt hittat denna balansen tror jag till stor del är Andreas . Han bromsar mig liksom litegrann kan man väl kalla det , :) Det är nog inget han själv är medveten om och inte jag heller just i situationen , men det är det rimligaste svaret & det får bli så !

Eller kanske det är så att jag är nöjd med livet som det är nu och vill liksom inte sikta mot någon större framtid , snart har bebisen kommit , vi bor i en jättefin lägenhet & jaa , allt är perfekt helt enkelt . Det kan ju ocksp vara en orsak till att jag faktiskt taggat ner ett par kilo ! :)

Det finns baksidor som är tråkiga också , mycket svåra & jobbiga saker som har hänt som delvis också är orsaken till att man vill leva i nuet , det finns sår som aldrig kommer att läka .

Jag säger dock inte att man ska ta bort framtidstron och framtidssträvandet helt , men det ska inte gå så långt att man inte kan njuta av nuet ! eller hur ?