Jag blir ledsen för ingenting nästintill , (inte alltid , men ofta tycker jag) , Jag kan helt seriöst vara ledsen utan att egentligen veta varför själv . Hur man nu kan vara det :S lagom speciellt egentligen . Ikväll blev jag ledsen för en sån löjlig sak , jag är iofs sjukt trött och det är ganska mycket som händer runt omkring , min mormor mår inge vidare alls , och det gör mig så ont i hjärtat . Så ont så ont . Men anledningen till att jag blev så brutalt ledsen var inte ngt med mormor eller någonting egentligen , men det kanske är något sånt som ligger i grunden , kan det vara så ?
Det är jobbigt & bli så fruktansvärt
Jag vill så jättegärna att Andreas verkligen ska åka iväg till Hultan och jag vill att han ska se detta rentu tsagt skitbra band , (dropkick murphys), Jag vill verkligen det ! Det kommer bli en sån upplevelse för honom , MEN samtidigt så mår jag så j*vla dåligt (på ren svenska, det är här schizofrenin kommer in) när han är borta, ångesten blir ju knappast lättare att bära . Jag missunnar honom inte den häftiga saken , och så roligt som han kommer ha , det gör jag verkligen inte . Men jag ser definitivt inte fram emot de dagarna han ska vara borta , det gör jag verkligen inte , långt ifrån .Jag kommer må så dåligt , (jag vet att ni säkert t'änker att det är en j*vla inställning att ha) jag vet så väl , och jag känner mig själv så pass bra , att jag vet precis hur äckligt jobbigt det kommer bli utan honom här hemma , det är helt sjukt hur beroende (eller vad det nu är) man kan vara av en människa . Man ska vara så självständig tycker folk , och det borde man säkert vara i sådana här fall , men vet ni var ? Jag älskar att vara beroende av min älskling , (utom vid sådana här tillfällen)
Förbannade j*vla pissångest !
5 st tycker till:
Jag känner precis igen mig! När jag väntade min lilla dotter så grät jag av ingenting. Oj vad jag kunde gråta i timmar ibland. Ena stunden så var det glädje tårar för man hade sett eller hört något fint nästa stund grät man för att man helt enkelt inte visste av vad sen grät jag för att jag redan grät. Ja gud vad hormonerna rusade omkring!
När min sambo var borta hos kompisar kunde jag känna en viss ängslan och oro, När han inte kom hem som han brukade (ex 15 min sen)så fick jag spel på han och mig själv, och detta var inte likt mig. Jag var ju livrädd att något skulle hända honom.
Separationsångesten blir som störst när man är gravid.
nemen lilla hjärtat då! det e nog alla grav hormoner, e säker på att det blir bättre sen. så där hade jag me det när vi väntade första barnet, det e så mycket nytt för kroppen just nu så håll ut gumman, det viktigaste e att du pratar med din älskling så att han förstår.
kram
Jaaa! Va gullig du är! Helt otrligt, räcker med ngt enkelt för mig :) Säg bara till var jag ska sätta in pengar osv, om det är ngt annat jag ska göra!Eller hur kommer man överens när de gäller bloggstyling haha? Hur mår du annars idag? Kram!
Känsligare än vanligt är du ju för att du är gravid - hormones! :) Schizo är du inte.
Jag kan också ha dagar när jag börjar gråta över ingenting, och jag är INTE gravid! (PMS, haha)Tänk ändå så, att en människa tar upp så många intryck varje dag, som bara lagras och som man inte gör nånting med, man får ta del av bra saker och man får ta del av mindre bra saker. När bägaren är full rinner det över, sen är det inte alltid lätt att sätta fingret på VAD det är som är fel. Det bara är så. Det med mormor kan mycket väl ligga i grunden för lite tårar, och det är helt OK att gråta!
Man får försöka rannsaka sej själv ibland, och sortera bort lite vad man kan/vill bära på och inte. För vi är bara människor, jennie. Utan superkrafter! Love u! Puss Agge
Åh tycker du skriver så fängslande, o jag känner igen mycket trots att jag inte ens är gravid! :)
Förstår din separationsångest, och ändå resonerar du så klokt. Ibland har hjärtat o huvudet svårt att mötas på mitten med sina olika viljor.
Kram
Linda
Skicka en kommentar