När min sambo var borta hos kompisar kunde jag känna en viss ängslan och oro, När han inte kom hem som han brukade (ex 15 min sen)så fick jag spel på han och mig själv, och detta var inte likt mig. Jag var ju livrädd att något skulle hända honom.
Separationsångesten blir som störst när man är gravid."
Ann här har kommenterat ett inlägg , jag har ingen sida till henne och kan inte kika in på någon blogg tyvärr , (vore skoj om du kunde skicka länk till mig om du har någon blogg) så jag svarar här i ett inlägg istället .
Det är ganska skön & höra att man inte är ensam om hur man känner och beter sig . Det är konstigt att man kan bli så förändrad tycker jag , och man bli nästan rädd för det . Det är svårt för omgivningen och förstå också tror jag , att det händer så mycket inombords också , det är inte bara en mage som växer . Jaa , jag är också livrädd att det ska hända någonting , Det behöver ju inte vara han som gör någonting eller inte tänker så långt , det finns ju andra idioter i detta avlånga landet som kan fördärva ett liv enkelt och snabbt . (hemska tanke)
Uschannamej , det är inte kul detta , och jag har ju ångest flera dagar innan , och vet att det kommer bryta ut ett helvete inom mig när han väl åker iväg , (jag vet ju att han ska komma tillbaka några dagar senare ,men när man är ensam så är man väl ensam antar jag) , jag ska försöka göra iordning i barnkammaren när han är borta , det kanske är en bra sak , så man har lite annat att tänka på .
Hoppas du har det bra och skicka gärna länk till din blogg som sagt . :)
2 st tycker till:
Desvärre så har jag ingen blogg, men kan skriva här. Precis så som du känner dig nu så kände jag mig då.
Jag var livrädd att min sambo skulle bli påkörd, få hjärtattack (han lider av övervikt) eller nåt annat hemskt. Ett tag så fick jag nippran så fort han åt något onyttigt. Stackars karl :-).
Att vara upptagen med barnkammaren låter som en jättebra ide. Du kommer kanske till och med tycka att det är skönt att han är borta några dagar så du kan rå om dig själv. Tänk positivt.
Jag svarar här bland kommentarerna också , :) Du funderar inte på att skaffa dig en blogg då ? :)Det hade minsann varit trevligt :)
Åh ,ja men man kan bli så konstig , det är lite synd om dom , men de får tålas med det eftersom de slipper allt annat jobbigt som att bära ett barn i 9 månader i magen , det tär på ryggen . Man vill ju gärna inte vara sån heller , men vi blir ju sådana oavsett om vi vill eller inte ..
Jag försöker verkligen tänka positivt , det finns ju så mycket fina människor här i bloggvärlden , som faktiskt stöttar mig , de förstår iaf , och det är ganska skönt. Att känna att någon verkligen förstår , och att man kan prata lite iaf . :)
Skicka en kommentar