Bebislyckan

När man gör vissa saker, omedvetet eller medvetet , kan det skada någon annan mer än vad man tror. Jag säger inte att jag själv hela tiden tänker efter 10 ggr innan jag utför en handling , jag är en utav de människorna som är spontana och kanske råkar göra någon illa utan att verkligen mena det . Jag tycker det är synd , jag däremot har inte speciellt svårt att heller be om ursäkt eller försöka rätta till problemet som jag också ställt till med. Det tror jag är väldigt viktigt om man ska vara spontan , det har både sina goda & onda sidor . (precis som allt annat) Jag älskar att vara spontan mellanåt , eftersom det många gånger ger guldkant i vardagen. Jag kan hata det ibland , när det kan bli att man exempelvis sårar någon.

Jag kan själv tycka att en del i min omgivning har en tendens att kanske råka slänga ur sig fel saker till mig , som gör att jag faktiskt blir ledsen. Jag blir sårad , det kanske är jag som är känsligare nu som gravid , det är mycket mycket möjligt, men kan man inte försöka ta hänsyn till det då? eller ska jag försöka ändra på mig . Jag har lite svårt att styra över mig själv för tillfället och vad jag ska ta åt mig av och inte. Förut kunde det vara så att det bara rann av mig och jag brydde mig inte alls , men som gravid tar jag åt mig av precis allting , vartenda litet ord ungefär. Varför är det så? Är det därför jag också blir arg så lätt , eller gråter så mycket ? Jag fattar inte mycket av vad som händer i min kropp och framförallt i min hjärna , och har egentligen inte heller fattat det under den tiden jag varit gravid (7 månader) . Det är svårt att förstå sig på .

Då kan jag ju ställa mig den frågan också, då är det kanske för mycket begärt att andra ska förstå mig ? och min "känslighet" eller vad man ska kalla det. Är det för mycket begärt ? Det är kanske lika svårt för min omgivning att anpassa sig efter vad som händer. Jag vet en sak iaf , och det är att jag inte vill vara ledsen . Jag vill inte bli ledsen för små saker , jag vill inte . Men jag blir det ändå .. oavsett om jag vill eller inte.

Det är det som är så omständigt , jag kan inte styra över det själv . Det är så att man sårar andra genom tanklöshet , ganska lätt även om man inte är gravid eller inte . Det fattar väl jag också , man kan bli ledsen trots att man inte är gravid . Men jag utgår ifrån mig själv (som för tillfället är gravid) , jag kan inte gå på vad andra känner , för jag vet inte hur andra känner.
Ni får gärna berätta hur ni känner & hur ni upplever det här med att såra/bli sårad . Så kanske jag kan få en annan vinkel på det hela ,det kanske kanhjälpa mig , eller kanske håller ni med mig , jag kanske inte är ensam om att känna som jag gör. Lite respons vore ju tacksamt att ta emot .

[ Känsligare människa än mig får man nog leta efter . Jag känner mig verkligen ur balans. ]