Förlossningen kontroll 1 - Vi kommer in & får snabbt hjäl faktiskt , det har börjar rinna betydligt mer vatten & jag är mäkta förvånad att det fanns så mycket vatten i mig , haha . Jag kopplas till en ctg-kurva & hjärtljuden låter bra . Inga värkar , bara lite sammandragningar . De tar prover på vattnet för att se så det inte är någon infektion eftersom det nu är helt fritt upp till lilla bebisen . Inga värkar ha kommit igång , men Andreas & jag bestämmer oss för att ligga över på förlossningen trots allt eftersom så mycket vatten hade gått , så barnmorskan trodde det skulle ta till under natten . Mamma åker hem för att komma tillbaka om det skulle sätta igång eller dagen därpå. Inga värkar under natten , bara små sammandragningar .
28 september - Vi fick "permission" , vi hinner inte mer än ner till huvudentrén förrän sammandragningarna blir starkare, dock inte alls regelbundna eller så . Vi bestämmer oss för att försöka fördriva dagen nere i karlskrona för att se om det tar sig . Men icke , vi är runt i massa olika affärer & hos farmor & käkar och grejjer . Men bara sammandragningar . Jag ringer förlossningen innan vi åker hem och de hade fullt upp , så ingen kontroll utan vi åker direkt hem . Vi skulle tillbaka på kontroll nummer 2 dagen därpå . Inte helt mycket sömn den natten , men ganska skapligt trots allt .
29 September Kontroll 2 - Ctg-kurva och inte mycket förändrat , Vi fick åka hem igen och skulle bli igångsatta dagen därpå om inget annat händer . Jag får jobbiga pinvärkar , de är inte tillräckligt starka men tillräckligt jobbiga för att inte kunna göranågonting och knappt få vila eller sova . Det blir värre framåt kvällen & jag ringer förlossningen som tycker jag ska ta två panodil & lägga mig i badkaret . Sagt & gjort , dessutom fick jag lite tips om hur jag skulle andas . Det blir lite bättre , men jag får inte sova mycket den natten . Jobbig natt , och illamående & sådär . Men det gick ju det också , med stöd från Andreas så . :)
30 septemer kontroll 3 - Trött som en jag vet inte vad är jag denna dag , mår illa som fan på morgonen & kräks utan ha något att kräkas upp . Vi kommer in till förlossningen & kopplas till en kurva igen ,den ser fortfarande bra ut i bebisens hjärtljud & sammandragningar finns , men inte tillräckligt starka . Jag börjar bli lite nojjig för hur de RIKTIGA värkarna ska kännas . Vi får träffa en barnmorska som ska sätta igång mig & känna ifall jag är öppen något. Therese hette hon om jag inte minns fel , Hon känner om jag är öppen & det är jag litegrann , (så pinvärkarna var inte helt onödiga iaf) 1,5-2 cm öppen var jag , och vi blir faktiskt lite förvånade trots allt . Vi får en förlossningsal & jag kopplas till ett dropp . När droppet har kopplats in börjar det hända grejjer . Värkarna börjar ta till och de var ju inte jättesköna får jag väl säga , haha ! Men med rätt andning & stöd från mamma, Andreas & personal så går det att ta sig igenom ganska mycket värkar . Jag kräks dock lite & sådär & mår inge vidare , men det funkar & jag kände mig ganska stark till en början .Skiftbyte & jag får en ny barnmorska , Desirée hette hon om jag inte minns fel där heller . Hon var jättebra & jag kände mig trygg i hennes händer faktiskt . När jag haft värkar i 5 timmar känner jag att jag inte klarar mer . Hon känner på mig och jag är öppen 5 cm nu , tjohooo ! Det går framåt ! Jag ber om någon smärtlindring , & får ryggmärgsbedövning ganska så snabbt efter att jag bett om det . Narkosläkarna som var inne & gav mig EDA:n var verkligen mina bästa kompisar då , :) haha . Det var ju underbart & få den. Jag blev en helt annan människa , jag piggnade till , kände inte alls samma smärta av värkarna & jag kunde till och med äta & umgås med mamma & Andreas . & vila upp mig inför krystvärkarna .Jag rekomnederar veeeerkligen ryggmärgsbedövningen , den gjorde mig bara gott . En biverkning jag fick var att det kliade väldigt mycket på kroppen , men det försvann så fort krystvärkarna tilltog och det kan man lätt stå ut med , det gjorde mig ingenting att det kliade så mycket .
Krystvärkarna - Jag hade krystvärkar i 1,5 timme ungefär . Ganska länge men det är verkligen skillnad på värkar & krystvärkar . Man kände att bebisen kom längre & längre ner för varje krystvärk , och då kände man att det hände något iaf . Även om det inte var speciellt skönt och det var inte så fräscht heller får jag väl lov & säga . Jag upplevde inte att jag låg där i en & en halv timme , och jag kunde vila bra mellan värkarna. Jag fick känna på huvudet & se i spegel & sådär & det hjälpte massvis . Man fick mer energi att krysta när man fick se det lilla huvudet . Barnmorskan som jag nu hade , det var skiftbyte precis innan jag skulle krysta , så jag hann avverka 3 barnmorskor :) Den barnmorskan var verkligen toppen & berättade tydligt hur & vad jag skulle göra . Det var verkligen skönt att få det stödet från henne . Samtidigt hade jag mamma & Andreas vid min sida hela tiden , & det var underbart att jag valde att ha med dom båda två . De gav mig kraft hela tiden . Efter en hel del krystvärkar var det bara någon värk kvar innan bebisen var ute . Det var ganska jobbigt för mitt i en krystvärk sa barnmorskan till mig att jag inte fick krysta mer & så höll hon emot så att inte bebisen kom ut . Det var sjukt svårt att stå emot att krysta , man gör det liksom automatiskt . Det var för att bebisen inte skulle komma ut för fort som hon gjorde så , & det var/är jag sjukt tacksam för nu . För jag sprack ingenting , bara en pytteliten bristning som fick självläka & den märkte jag inte ens av . Inga stygn eller någonting blev det . Det var skönt att slippa det . 23.05 kommer lilla Vidar ut . Han var KRITVIT , & hade navelsträngen tre varv runt halsen . (fast inte hårt) Jag fick upp mitt lilla knyte på magen direkt & det var den mest fantastiska känsla man kan tänka sig . Man tror ju aldrig att man ska tycka det är mysigt med en slemmig liten klump på magen, men tro mig , det gör man ! Underbart var det & smärtan försvann helt & hållet . Efter en stund kom moderkakan också , och självklart ville jag se den . Den var skitäcklig , men häftigt & se .
Vår lilla prins var nu född & här hos oss! Andreas fällde ett par tårar & mamma stortjöt , :) & jag tror inte jag grät faktiskt, man kände något konstigt lugn med den lille på bröstet . Allt kändes bara så fantastiskt bra . Äntligen är vår lilla familj komplett & tänka sig ett liv utan den lille nu är helt
omöjligt .
0 st tycker till:
Skicka en kommentar