Tankeställare

Jag var inne på en blogg förut idag & läste om en 24 årig mamma som förlorat pappan till sitt barn . Hon hade förlorat honom under graviditeten , han fick alltså inte se sin son födas . Det finaste man någonsin kan uppleva fick han inte uppleva , hon fick klara sig utan pappan till barnet & får fortfarande kämpa vidare för sin sons skull vare sig hon orkar eller inte , hon MÅSTE helt enkelt . Jag fällde en tår när jag var inne på hennes sida & läste lite . Hon saknar honom otroligt mycket , och det är ju ganska självklart eftersom hon borde älska/älskat honom väldigt mycket eftersom hon valde att skaffa barn med honom .

Jag kan inte undvika att gå till mig själv . Tänk om det hade varit jag som hade förlorat min älskade ? Tänk om det hade varit jag som hade fått föda min son & veta att han inte har någon pappa . Tänk om man inte får chansen att säga hejdå . Jag vet inte vad som hade hänt denna pappan , men vadsomhelst kan ju faktiskt hända . Jag tycker det är väldigt viktigt att man talar om för sina nära & kära hur mycket man älskar dom , jag tycker det är bland det viktigaste i livet , Man får inte glömma bort varandra eller vara för stressad eller bitter för att tala om sin kärlek.

Jag har förlorat närstående jag också & jag vet att det gör ont . Jag har inte förlorat någon i min närmsta familj som tur väl är , men jag vet att det gör väldigt ont att förlora någon över huvudtaget . Och jag kan tänka mig vilken tomhet denna tjej måste känna .

Jag vill väl egentligen bara tala om för mina närmsta hur mycket jag älskar dom , det vet ni hoppas jag . Ni får aldrig tro något annat , jag älskar er & kommer alltid att göra det oavsett vad som händer , självklart är ni mig närmst om hjärtat i vått & torrt .

Ta hand om varandra !