Jag vill väl mest bara se hur ni hade/har det när det gäller människor runt omkring under graviditeten ? Tappade ni många vänner , slutade era "vänner" att höra av sig bara för att ni inte kunde göra samma saker som innan , typ supa ?
Jag var ute och festade en hel del , men gör såklart inte det längre , och har märkt lite förändringar i kretsarna kring mig. Jag får en annan syn på alkoholen och ser verkligen hur mycket den styr människor. Jag har också märkt att alla runt omkring mig är faktiskt inte de samma. Mina vänner som jag har som suttit i samma situation , de förstår , men hur många är det ? En , två ?
De få personen kommer mig närmare om hjärtat , och jag uppskattar verkligen er vänskap , ni vet vilka ni är . Jag är så tacksam att man blir inbjuden trots att det inte är någon alkohol inblandad , jag är så tacksam för att ni bara vill träffas en stund eller bara prata en stund i telefonen . Det betyder så mycket !
det jag inte förstår är varför det blir så , varför glöms vi bort ? Varför blir vi lämnade kvar , varför "väljer" ingen oss ? Duger man inte längre ? Nej jag vet faktiskt inte varför det blir så . Någon som kan svara mig på den frågan .
självklart ser jag mer än vad jag skriver här , och jag har en oerhört stöttande älskling som många gånger får de jobbiga bitarna att hjälpa mig med , när jag är arg eller ledsen . Fast och andra sidan så kommer han få uppleva det mest underbaraste man kan tillsammans med mig också , så jag tror det är värt det ! :) Jag älskar dej Andreas & jag måste säga att jag är så tacksam för att du finns för mig . Hoppas du vet det !
L och H , har också fått ta en hel del av det jobbiga , men ni förstår verkligen ! Och jag är så tacksam för er äkta vänskap , så det går inte beskriva !
jag vill avsluta mitt inlägg med att jag inte vill döma/anklaga någon , eller lämna ut någon . Jag bara undrar varför det blir så ! och om fler har varit med om detta , det kanske är jättevanligt . det kanske finns en otroligt logisk förklaring , bara att jag inte kommit på den !
egentligen ska jag inte behöva skriva det sistnämnda , (en förklaring till varför detta inlägget kom till) , jag säger som Agge , MIN BLOGG - jag bestämmer vad jag skriver . eller hur ?
Eftersom det tillhör ämnet så slänger jag in en bebismagebild .
16+6 , sjuttonde veckan ! ( det går fort)
6 st tycker till:
Hej, har ett ut det hela!! Pojken kom och bad om ursäkt, så det godtar jag! Grattis till bebben i magen, du har en härlig tid framför dig!! Att få barn är den största lyckan :D
Kram Suss
Du har verkligen rätt med vad du skriver. Det är konstigt att allt blir annorlunda och man "förlorar" vänner. Men det kan de ju vara värt när man vet vad som väntar :) Puss Jennie
Jag vet vad du menar Har Inte många av Mina Gamla vänner kvar faktiskt d e trist fick ofta höra men du är så tråkig bla bla...Vet Inte varför d blir så faktiskt trist är d Ialf så söt magen är då jag längtar tillbax till min mage =) Kram på dej tjejjen
Ja jag känner igen det där verkligen men ska jag vara ärlig så tror jag att vi som "är" gravida blir rätt så tråkiga med, eller tråkiga å tråkiga, vi blir mer trötta, tjuriga och bara hängiga så vi blir inte så roliga att umgås med, och de som inte är gravida vet nog heller inte riktigt vad man ska prata om, gamla minnen blir ju bara uttjatiga till slut och de vet heller inte hur det är o vara gravid så man har liksom inget gemensamt att prata om... Tråkigt men jag tror det är mycket så faktiskt, och speciellt sen när man väl fått sitt barn ändras man med, det är inget man lägger märke till själv så mycket däremot tycker man att alla andra har ändrat sig, men i själva verket är det en själv...
KRAM Ann-Sofie
hej gullunge! Jag vet hur du känner... i början ville mina kompisar fortfarande träffa mig för att se hur jag förändrades tror jag... det är rätt coolt att se nån med gravidmage ju. Sen slutade nästan alla höra av sig. jag hade några få kvar, och dom andra hörde av sig på sms varrannan månad typ. jag kände mig så utanför! men jag umgicks mycket med folk som var gravida eller hade barn och det var otroligt skönt. När min bebis kom så kom endel av mina kompisar och hälsade på och gav paket.sen försvann dom igen..tills min bebis närmade sig ett år.. då var jag typ tillbaka i kretsen igen.. hemskt.. jag hade missat allt.fattade inget och alla hormoner gjorde de ännu värre. Måste säga igen att jag förstår hur du känner,de gör jag för jag har vart med om det. Nu är allt nästan som vanligt men ibland blir man inte tillfrågad pga att man har barn. Så är livet. Jag önskar att du och jag hade vart "bättre" vänner för jag hade stöttat dig och jag hade umgåtts med dej och lyssnat på de du behövde prata om. Sån är jag! Men jag gillar att ha dig som "skrivkompis" så skriv om det är nåt =) kram malin
Naw, först nämner du MEJ i din blogg och sen lägger du uppe på allt ut en bild på en liten kulmage! ;) Min kusin har gått o blitt rund! ;) Haha. Ska bli otroligt spännande att se den lille skiten sen när den har kommit ut! :) Hur jobbigt allt än kan kännas ibland (jag har ju som sagt inga barn, så jag vet inte) men hur jobbigt allt känns ibland, så förstår jag och jag finns här om det är nåt. Jag älskar dej, tokunge. :) Puss Angeliqa
Skicka en kommentar